Bishop arms, Hässleholm

Efter att ha titta på hästtävlingar ville jag och Kajsa äta lite. Närmaste metropol var Hässleholm så vi åkte dit. Det visade sig att hitta en öppen restaureang som inte var pizzeiera elelr gatukök var it ehelt lätt klockan fyra en lördageftermiddag, så det slutade med att vi hamna på Bishop Arms.

Den första mat man ser i menyn är vad de kallar "De tre musketörerna - Tre stycken sliders (Tre små burgare) med bearnaisesås, färskost med bacon & äpple-chutney & pommes frites." På pappret låter det ju intressant, men...

Det positiva

Stället var öppet när vi var hungriga. Pommes fritsarna var goda.

Det negativa

Det här var verkligen inte bra, det kan vara det sämsta bloggen skrivit om, till och med sämre än Godset i Lund. Miniburgarna var stekta till fullständig ödeläggelse och inga tillbehör i världen kunde hjälpa till att få det här att smaka saftigt. Bröden var också alldeles för hårt rostade. Dessutom väldigt slarvigt ihopbyggda.
De frågar desutom om jag vill ha något tillbehör, varvid jag svarar majonäs. Efter ett kort tag kommer servitören tillbak med standardkorgen med ketchup och senap och säger att "det har vi inte".

Summering

Det är möjligt att de vanliga hamburgarna på Bishop Arms är bra, men det här var faktiskt skitdåligt och absolut inte värt pengarna (näst dyrast som bloggen provat tror jag).

Malmöfestivalen, en tredje gång

Tillbaka bland streetfood-stånden för en tredje gång på årets malmöfestival. Jag och min fru brukar dela rätter, på så sätt kan man prova fler innan man blir mätt.

Idag så började vi med cajun chicken från Louisiana-ståndet. Den är god, faktiskt jättegod. Kycklingen har lite hetta, potatisen är prefekt tillagad, lite krunchig på utan och mjuk inuti och den milda såsen kompletterar båda. Jag blev besviken på att vi åt upp den så snabbt.

Nästa rätt blev fisktacos från  Mexikanska Monarkin  (som jag trodde var en restaurang i Göteborg). Också gott med mycket koriander och en viss hetta från chipotledressingen, kan också rekommenderas.
Eftersom vi åt fisktacos även häromdagen, då från Casual streetfood, så det blev en titelmatch. Men Casual vinner den matchen, deras fisktacos kändes både fräschare och hade bättre kompletterande smaker av sötma, syra och hetta.

Till efterrät åt vi churros. Första omgången var väldigt torra, så de lämnade vi tillbaka. Den andra omgången kom direkt från fritösen, men var ingen höjdare ändå.

Om jag ska sammafatta ställningen på streetfood på Malmöfestivalen så ser listan ut så här:

1. Fisktacos från Casual Streetfood
2. Cajun chicken från Louisiana
3. Bulgogo biff från Korrito / Fisktacos från Mexikanska Monarkin (delad plats)
4. Skånsk fläsksteksburgare

Saiko platsar inte på listan. Inte heller churros från Golden Waffel.

Malmöfestivalen 2016, igen...

Jag fortsätter att prova lite olika matstånd på Malmöfestivalen och idag blev det fläsksteksburgare.

Det här är en av de dyrare rätterna på 95:-, vill man sen ha en dricka till så landar det på 130:-! Kön är lång, eller snarare så är de 4-5 personerna bakom disken inte så snabba, jag kom kvart i tolv och fick vänta en kvart. Senare på eftermiddagen tar det nog ännu längre tid.

I teorin låter det ju väldigt tilltalande med fläskstek med knaprig svål, picklad rödlök, pressgurka och rostad lök mellan två bröd. Till detta lite rostade svålar och råa äppelklyftor med kanel. I praktiken så är det också gott. jag är dessutom imponerad att de lyckas hålla svålen knaprig trots att stekarna hålls varma. Jag tror tricket var väldigt grovt salt ströslat ovanpå, det såg så ut.

Men om jag tyckte att fisktacosarna var svåra att äta så är det ingenting mot hur besvärligt det här var. Att de bygger burgaren på höjden underlättar inte heller. Efter några tuggor så har brödet gått i bitar och steken har trillat ur.

Man blir definitivt mätt, men jag kände mig rätt däst efteråt, och jag kommer inte att gå hit igen för det var så gott (vilket jag absolut kan tänka mig med lördagens rätter). Jag blir  helt enkelt inte så sugen på att prova någon annan lättare rätt efteråt. Prova gärna själv fläsksteksburgaren, men som en del av en streetfoodavsmakningsmeny går den bort.

Grillbuffé för två

Fläskfilé, revbensspjäll av vildsvin och
tjocka karrékotletteer från bit.

Jag ville grilla lite medan säsongen fortfaradne var så varm att det gick och vara ute i bara skjortärmanrna. Kajsa kallade det "gå bananas i frysen hemma och i köttdisken i affären när han planerade kvällens grillning."
Så via facebook bjöd vi in till lite spontan och improviserad grillbuffé och häng på vår innergård med bara två timmars varsel. Tyvärr dök ingen upp, vilket gjorde att vi fick väldigt mycket kött att dela på två personer.

Väntan medan allt ska bli färdigt.

Maten bestod av diverse olika köttar, varav de flesta ville jag grilla långsamt på indirekt värme kryddade med mitt eget rub-recept som jag nu har optimerat så långt jag tror jag kan komma.
Det innebär i praktiken att sitta och vänta, då jag helst inte ska lyfta på locket till grillen. Väntan verkar bli lättare med öl och Pimm's.

Majskolvar och kycklingfiléer
tillsammans med de andra köttarna.

Kycklingen glaceade jag med Sweet Baby Ray när det bara var tio munuter kvar tills pommes fritsarna blev klara och majskolvarna fick lite flytande smör på sig. Tyvärr underkattade jag tiden som revbensspjällen behövde på grillen, trots att jag till och med hade förkokt dem i en gryta.

Det blev en del över, det var planerat så.

Det kan verka helklantigt att laga så mycket mat för bara två personer, men erfarenheten från tidigare grillkvällar i sommar säger att det blir hur gott kött som helst att ha fixa en snabb lunch eller kvällsmat med.

Malmöfestivalen 2016

Jag är inte en jättestor fan av väldigt mycket folk på samma yta, men eftersom Malmöfestivalen har ett rba utbud av streetfood så gjorde jag och min fru ändå en utflykt för att testa lite mat. Vi brukar beställa ltie olika rätter i olika stånd och sen dela, bara för att kunna prova olika rätter.
Den stora anledning til varför jag tycker att streetfood är så tilltalande är att det känns så fräscht, tiden fårn att det är tillagat till att jag stoppar in det in munnen är verkligen så kort som det går. Och då kan jag leva med de andra nackdelarna som bristen på vettiga tallrikar och bestick, att det är svårt att sitta bekvämt och mängden folk. Tyvärr verkar streetfooodrörelsen inte utsträcka sig till efterrätter, det bästa man verkar hitta är typ churros...

Vi började med lite koreanskt inspirerad mat från Korrito och det var en oväntad fullträff (jag var i Korea 2012 i jobbet och var måttligt imponerad). Gott kött med en lagom avvägd mängd kimchi och salladslök på en bädd av förvånansvärt goda pommes frites. Lagom hetta och syra. En högoddsare som verkligen överraskade positivt.

Fisktacos från Casual Street Food är kanske inte så nytt, det går ju att få nästan varje dag på Spångatan. Men det är ändå en fullpoängare i och med att fisken är mjäll, mangoröran god och chilimajonäsen bryter av det hela. Man får dessutom hyfsat med mat för de pengar det faktiskt kostar. Tyvärr är det väldigt svårätet, ta gott om servetter och håll tacon över talriken för det dräller.

Saiko serverade friterad sushi på en pinne (japp!) som en liten rätt (35:-) och en bit fläsk med asiatisk smaksättning som en något större rätt, båda serverade på en bädd av fint strimlad vitkål. Trots att Saiko har rykte om sig att vara riktigt bra på sushi var detta dagens bottennapp. Jag ser bara tre positiva saker här; portionen är precis lagom som en provsmak, läget på bron och att man kan sitta ner och äta under regnskydd, och inget av dem har med smaken att göra. Undvik!

Slutsatsen är att det går alldeles utmärkt att hitta god mat på Malmöfestivalen om man chansar lite. Det finns alltså ingen som helst anledning att köpa langos.